SKENBILDER

Om utställningen.
Skenbilder är vad som uppstår när klockan är för mycket och allt ser annorlunda ut än på dagen. Bilderna i denna utställning har, av praktiska skäl, tillkommit på nätterna under vintern 1996-97. Jag jobbar sedan ca fem år tillbaka så gott som uteslutande med datorgrafik och foto. Detta gör jag för att det är det enklaste sättet om man vill reproducera och sprida sina bilder. Den riktigt stora publiken når man inte på ett galleri.

Ett konsekvent arbete med datorframställda bilder kan faktiskt leda till att man kringgår såväl konstvärldens och dess aktörers ängsliga försvar av sin position som "fin", som en del människors lika ängsliga motstånd mot "finkonsten".

Datorer förknippas i allmänhet mer med kontorsarbete än med bildframställning, och i de fall man konfronteras med bilder är det oftast i spelsammanhang. Man skulle kunna säga att datorgrafiken som sådan faktiskt har en egen stil och tradition. Någon tyngande historia finns i alla fall knappast om man betraktar datorbilden som något som existerar vid sidan av annan mer traditionell bildframställning. Därmed kan man också tillåta sig att släppa på uppmärksamheten och faktiskt göra bilder utan att titta sig över axeln. På den vägen menar jag att det kan vara lättare att nå en hög grad av kommunikation än med mer traditionella metoder och kanaler.

Om teknik.

Alla bilder i utställningen är framställda i datorn. Flera har grundmaterial i foton, eller andra bilder som jag scannat in och vidarebearbetat. I de fall grundbilden är gjord i 3D, har jag för att undvika den livlöshet som s.a.s. är en inbyggd egenskap hos 3D-bilder, först kört ut den till video. Därefter har jag tagit ut påsiktsbilder med hjälp av en videoprinter och misshandlat dessa på olika sätt, för att till sist åter läsa in dem i ganska låg upplösning och gråskala. På så sätt tycker jag mig ha i någon mån avhjälpt det kliniska intryck man annars lätt får av 3D-bilder.

Alla bilderna är sublimeringsutskrifter gjorda i serier på 2-4 bilder. Jag har själv gjort tester av ljuståligheten i trycken och konstaterat att ett år i direkt solljus inte ger några märkbara förändringar i svärtan. Av den iakttagelsen tror jag man kan dra slutsatsen att bilderna är väl så beständiga som t.ex. litografier eller andra tryckta bilder.

Bildformaten har bestämt sig själva, eftersom jag mestadels jobbat på en 14 tums skärm och helst arbetar i skala 1:1. Bilderna är dessutom på så sätt lämpliga för visning på bildskärm t.ex. på internet.

Ingemar Edfalk, Stockholm 1997-04-25.