Myten om 72dpi.

Hur ser det ut egentligen?

Av Ingemar Edfalk

Denna artikel handlar om att öva sitt seende och om hur man undviker fallgroparna.

Erfarenhetskorrigering och andra korrigeringar. När man tittar på ett känt föremål eller en känd scen har hjärnan en trist ovana att korrigera färg och form till en slags schablonbild. Ett bra exempel är en bild av en person som t.ex. ligger i en soffa med fötterna mot betraktaren. Fötterna är då, i bilden betraktaren ser, kanske lika stora som hela resten av kroppen, men eftersom man "vet" hur stora fötterna egentligen är i förhållande till kroppen har man en tendens att förminska dem.

(Därför är det viktigt att mäta med pennan eller penseln om man inte har så tränad blick så att man kan se det ändå. Mer om detta kan du läsa i artikeln Hjälpmedel i teckningen).

Ett annat känt exempel på korrigeringar är att en lång smal person har en tendens att teckna långa smala figurer, även i croquisen. Liksom en kort tjock person förändrar modellerna i den riktningen. Man anpassar alltså sitt seende även efter sitt utseende!

Färgen är inte heller den alltid vad man tror. Eller kanske kan man t.o.m. säga att den aldrig är det, om man inte tränat sitt färgseende på ett medvetet sätt.
Hjärnan har även här en irriterande förmåga att anpassa vad man tror sig se till tidigare erfarenheter och "teoretiska" kunskaper om vilken färg en yta bör ha. Vilket nästan aldrig stämmer. Färgen är ju de våglängder av spektrum som inte absorberas av den yta de träffar, utan istället återspeglas i våra ögon. (Mer info om detta finns i artiklarna om färglära).

Hur ska man göra för att se "rätt" då?
Det finns ett antal knep man kan använda. Vi ska gå igenom några här och sedan kan du säkert komma på fler på egen hand. Vi börjar med form- rumslighet och fortsätter-avslutar med färg.

De knep som i första hand gäller form och komposition gäller för övrigt även färgen fast mer avseende färgkomposition än färgseende.

#1. Upp och ner. Ställ bilden på golvet mot väggen. Vänd ryggen mot, luta dig fram och titta på den mellan benen. Titta på igenkännbara former samt på komposition och färg. Du är upp och ner bilden står rätt. Res dig upp och titta på bilden i rätt läge. Vänd bilden upp och ner, du är upprätt men bilden är upp och ner. Vad ser du?

#2. Spegelbild. Titta på bilden i en spegel. Hur ser kompositionen ut? Hur är bildelementen placerade inbördes? Gör gärna en korrigerande skiss och jämför sedan utan spegel.

#3. Överrumplings-kaffepaus metoden. En metod som kan fungera om man ser att något är fel men inte kan hitta det är att smyga sig på bilden och överrumpla den! Ställ den t.ex. på golvet mot väggen, gå ut och stäng dörren till rummet. Sätt på kaffebryggaren. När kaffet är klart, gå fram till ateljédörren, ta ett stadigt tag i handtaget och slit upp den. Titta in på bilden. Slå igen dörren.

Sätt dig i det andra rummet och drick kaffe. Fundera på vad du såg i det ögonblick då du tittade in på bilden. Vad var fel? (Metoden fungerar hjälpligt även med thé).

#4. Färgfångst. Hur ser man då "rätt" färg? Med rätt avses förstås i detta fall vilken färg en yta faktiskt har under rådande förhållanden. Med rådande förhållanden menas omgivningens ljus och färg, det ljus som faller på ytan, avstånd till ytan o.s.v. allt som kan påverka en färg.

Titta på den yta du arbetar med genom ett hål i din knutna näve. Ställ om skärpan så att den ligger på färgfläcken i näven och på så sätt lyfter ut färgfläcken ur sitt sammanhang.
Poängen är att du inte ska veta att denna färgfläck är skog, eller hav, eller en vägg i skugga och därmed bryta erfarenhets-korrigeringen.

Har du ett synfel så ta av glasögonen. Ju sämre-suddigare du ser dess sannare blir färgen (gäller ej om synfelet är färgblindhet).

Använder du någon form av målarfärg så försök nu blanda till samma färg som fläcken i handen har. Håll upp vid sidan av motivet och se hur bra det lyckades. Fotograferar du så kanske det är dags att ställa vitbalansen så att den motsvarar din verklighet snarare än kameratillverkarens standard verklighet...