Studera naturen

  
Av Ingemar Edfalk  

Naturstudier är den vanligaste metoden att öva på konstskolorna. Särskilt modellstudier, croquis och stilleben används flitigt för att träna elevernas seende. Men vad är det egentligen man gör? Det går att ge många olika svar på den frågan. Här ska jag helt subjektivt försöka förklara hur jag själv gör (för studerar naturen gör jag varje dag) och i någon mån hur det är tänkt att fungera.
Naturstudier i denna mening kanske kan jämföras med skalövningar för en musiker. Det handlar inte om att skapa några "färdiga" bilder utan helt enkelt om att öva sin förmåga att se. Att verkligen titta efter vad det egentligen är man ser och sedan överföra denna tredimensionella verklighet till papperets eller dukens tvådimensionella.

(I fortsättningen kommer jag att försöka illustrera denna artikel med linjeteckningar i rött. Detta för tydlighetens skull. Tänk dig i stället verkligheten där alla stödlinjer förstås är svarta. En del av dem kan man fortfarande se på modellteckningen till höger).

Bildytan är den yta man har att arbeta på. Det är på denna yta bildens ska komponeras. Bildelementen ska placeras ut på ett sätt som fungerar på den givna ytan i två dimensioner, men ändå visa det tredimensionella motivet. Detta kallas disposition. Man disponerar den givna ytan.
Jag brukar placera ut punkter eller linjer för att markera de yttersta gränserna för motivet på bilden. Det kallas stödlinjer och är nog det vanligaste sättet att gå till väga för att lära sig att kontrollera bildytan och åstadkomma det man vill. (En van konstnär kanske inte använder så mycket stödlinjer eftersom man så småningom kan se dem på papperet utan att rita upp dem. Men det är en annan sak).
En vanlig fallgrop för nybörjaren är att "snöa in" på någon detalj redan från början och så småningom hamna i en situation där papperet blir för litet eftersom man arbetat utan medveten komposition.
Glöm inte rummet motivet befinner sig i när du disponerar bildytan. Det behövs under arbetets gång.

Bilden får sedan växa fram genom att jag arbetar "överallt samtidigt". Det låter flummigt men det är faktiskt så det går till. Att man tecknar omväxlande över hela ytan för att behålla kontrollen. Det är ju så att vad jag än gör så påverkar det hela bilden. Särskilt om man använder färg, men även när det gäller en pennteckning är det så. Jag brukar alltså på detta stadium göra en mycket grov skiss av hur jag tänkt mig slutresultatet. Och det är nu den egentliga naturstudien börjar.


Motivet blir nu det som dominerar och tar all uppmärksamhet. Papper eller duk och vad som syns där blir fullständigt underordnat. Bildlagar, bildbyggnad och komposition är inte intressant i denna fas. Bildytans diposition är klar och nu handlar det om att se.

Som jag ser det så börjar studien på bildytan, med det vi gått igenom nu, flyttar efter detta till motivet för att sedan succesivt under arbetets gång flyttas tillbaka och till sist sluta på bildytan igen.


Studiefasen. Nu är det dags att börja titta efter hur motivet egentligen ser ut. Det enda som gäller nu är ärlighet mot sig själv och mot bilden. Glöm alla andra bilder du sett och framför allt glöm hur andra konstnärer arbetar! Det enda som gäller är att se efter, undersöka hur det verkligen ser ut. Ordet undersöka är viktigt här, för det är det det hela handlar om. Du undersöker hur ditt motiv ser ut. Hur förhåller sig den formen till den? Vad ligger närmast mig? Längst ifrån? Hur är den vinkeln i förhållande till den? Hur är proportionerna mellan de där två formerna? Vilken linje är längre, kortare? Hur faller ljuset? Var är det mörkare/ljusare? Hur förhåller sig motivet till rummet? O.s.v. Frågorna är oändliga och det går inte att svar på alla.

  

Välj en infallsvinkel. Att försöka svar på alla frågor är meningslöst. Inte ens de största kostnärer har gapat över allt samtidigt. Välj därför ut ett problem att försöka lösa. Bestäm dig för att t.ex. beskriva hur motivet förhåller sig till det omkringliggande rummet. Eller hur de inbördes proportinerna mellan motivets olika former är, eller ljuset eller nå´t. Låt sedan de andra delarna följa med men ägna inte lika stor uppmärksamhet åt allt. Utnyttja de metoder som finns för att hjälpa ögat.		  


Arbeta.... arbeta, arbeta och arbeta mer. Var kritisk. Gå runt motivet och se efter om du verkligen uppfattat det rätt. Se efter om en form verkligen ligger längre bort/närmare än en annan form. Är det en levande modell (människa) du ska avbilda så försök med att ställa/sätta/lägga dig i samma ställning och känn efter var det tynger, vad som vilar på vad. Vad som är ansträngt och vad som är lätt. Använd lodet och syfta och mät med pennan.

  

Använd suddgummit, kom ihåg att det inte handlar om något mästerverk här utan att det är en studie. Sudda, ändra, ta bort. Släng och börja om.
Ett nyckeluttryck i detta läge (och alla andra lägen med när det gäller bildkonsten) är "Kill your darlings".
Klarar du av att slänga/sudda bort just det du tycker blev bra eftersom det inte hjälper bildens helhet, så har du kommit långt.
De troligen vanligaste två nybörjarfelen är dels att inte ha koll på kompositionen och därför hamna utanför bildytan och dels att snöa in på någon detalj man tycker blev bra och sedan försöka anpassa hela bilden efter denna. 		 
Om du tänker efter så är det ju så att om du inte kan göra om den detaljen eller flytta den så kan du ju faktiskt inte teckna den heller! Eller hur? Det är du som ska skaffa dig kunskaperna. Slumpen kan man inte lita på. Alltså, kan du inte göra om det så släng det! Och ägna istället tiden åt att studera denna detalj precis på så sätt som denna artikel beskriver, ända tills du kan teckna den! Då kan du något!  


Tillbaka till bilden. Man kan ju inte hålla på hur länge som helst med en studie. Förr eller senare vill man gå och sätta på kaffepannan. För mig brukar det fungera så att när jag tröttat ut mig och inser att jag inte kommer längre med studiefasen börjar jag återvända till papperet. Nu blir kompositionen viktig igen. Man kanske tvingas ändra en form eller färg för att det ska fungera som helhet. Helheten blir åter det viktigaste medan detaljerna nu mera underordnas bildlagarna än de faktiska förhållandena i studien. Vi är tillbaka på ruta ett och tänker återigen på komposition och bildbyggnad snarare än på naturstudium.

Tyckte du att detta var intressant? Läs då också artiklarna om bildbyggnad och komposition. Samt förstås den om tecknarens hjälpmedel.

  
Adress: Grönbetevägen 23, 165 59 Hässelby, tel: 070- 516 87 52,e-post: info@skenbild.se
Hem | Firman | Tjänster | Illustration | Foto | Bilder | Artiklar | Kontakt
Alla bilder skyddade enl. lagen om upphovsrätt (URL). Ansluten till BUS, (Bildkonst upphovsrätt i Sverige)
samt SFF (Svenska Fotografers Förbund).