Additiv & subtraktiv färgblandning

Av Ingemar Edfalk Läs gärna förordet till artikeln "Kort om färglära" också.

Färgläran kan grovt delas in i två huvudområden. Nämligen additivt och subtraktivt blandad färg. Inom bägge områdena finns vidare en hel rad olika färgsystem formade efter olika teorier som jag inte ska gå in på här. Färg består av ljus med olika våglängd. Våglängden bestämmer hur vi uppfattar den. D.v.s. "vilken" färg vi ser. Enkelt kan man kanske säga att all färg egentligen är färgat ljus. Additiv färgblandning fungerar som namnet antyder genom att addera färger (ljus) till varandra. Om man adderar alla synliga färger på detta sätt så får man vitt. Subtraktiv färgblandning fungerar förstås också som namnet antyder, genom att subtrahera färger från varandra. Om man subtraherar alla synliga färger får man svart. Eller uttryckt på ett annat sätt, om man tar bort allt ljus får man svart. Det finns inga egentliga färger i bemärkelsen "målarfärg", utan bara olika material som reflekterar olika delar (våglängder) av det synliga ljuset. Ett blått tyg t.ex. absorberar alla andra våglängder utom de blå som utgör tygets "färg". De våglängderna reflekteras nämligen och når på den vägen ögat. Släck ljuset i rummet och lys med en röd lampa på tyget så får det också en annan färg. I datorvärlden brukar man kalla additiv färg för RGB eftersom den består av de tre grundfärgern Rött, Grönt och Blått. Och subtraktiv färg för CMYK eller CMGS efter Cyan, Magenta, Gult och Svart. (Cyan, Magenta, Yellow, Black. Att black förkortas K beror på att B redan är upptaget som beteckning för blått.). Beteckningen CMYK kommer från repro/tryckeri världen eftersom det är de fyra färger som vanligtvis använd i s.k. fyrfärgstryck. (CMYK i datorn är förstås också additiv och visas som RGB så länge den befinner sig på datorskärmen. Det är först det tryckta resulatatet som använder sig av subtraktiv färgblandning i kombination med optisk dito). RGB finns i flera varianter (se annan artikel för info om detta). Gemensamt för de flesta är att de innehåller fler färger än CMYK. RGB och CMYK (CMGS) förhåller sig till varandra enligt följande bild: Så länge man arbetar på bildskärmen med sådant som ska visas på bildskärmen behöver man inte bry sig om det här eftersom man aldrig behöver lämna RGB läget. Det är först när något ska tryckas med tryckfärger och man därigenom tvingas översätta additivt till subtraktivt som det kan uppstå problem. Processen att översätta additiv färg till subtraktiv (tryckfärg) kallas färgseparation. Här uppstår ofta svårigheter mest beroende på det faktum att det är en fysisk omöjlighet att framställa absolut rena färger i den "subtraktiva världen". En tubfärg eller tryckfärg består av flera beståndsdelar som alla har olika förmåga att reflektera ljus. Den del av en färg som är själva färgämnet kallas pigment, men förutom pigmentet består färgen också av bindemedel, konsistensgivare, olika konserveringsmedel m.m. Sammantaget blir det ganska långt från den rena färg som man ser i RGB. Dessutom finns helt enkelt inte alla färger som pigment utan de flesta måste blandas av andra färger och kanske med inslag av vitt pigment o.s.v. Kompromisser alltså. Förutom allt detta förlorar man också information vid övergången från RGB till CMYK. En översättning är ju alltid en kompromiss. Tänk på detta när du jobbar i Photoshop. Att hoppa från RGB till CMYK och sedan till RGB igen, innebär att du inte har kvar samma bild som du hade innan. Vänta tills all bildbehandling är klar innan separationen eller jobba direkt i CMYK. (Förut ansågs det inte som "rumsrent" att arbeta direkt i CMYK-läge, men idag gör många det i alla fall.) Ska man trycka en bild så uppstår en rad andra problem (förutom själva färgseparationen) som jag inte ska gå in på här. Det får bli ett ämne för en framtida artikel.